Laddkabel typ 2: kontakt, effekt och längd

Hur ser en typ 2-kontakt ut och vad gör stiften?

Kontakten är rund med en platt kant och sitter i ena änden av kabeln. Fem stift bär själva laddströmmen: tre faser, nolla och skyddsjord. Två små stift används för kommunikation. Genom dem talar bilen om hur mycket ström den kan ta emot och laddpunkten talar om hur mycket den kan leverera, och kabeln själv har ett motstånd som berättar vilken ström den tål. Laddningen startar först när alla tre är överens.

Det är därför en typ 2-kabel inte bara är en sladd. Kodningen i kontakten styr effekten, och det är den du ska titta på när du jämför kablar. Vanliga kodningar är 16 A och 32 A, och för enfas finns också lägre, till exempel 20 A som enligt tillverkaren go-e ger högst 4,6 kW.

Hur många kW får du med enfas och trefas?

Enfas innebär en fasledare plus nolla och jord vid 230 V. Trefas använder tre fasledare vid 400 V och ger mer effekt vid samma ström. Siffrorna i tabellen är de som gäller för ren växelströmsladdning med typ 2.

Kabel	Ström	Effekt	Passar när
Enfas 20 A	20 A	4,6 kW	Uttaget eller gruppen klarar lite, bilen står över natten
Enfas 32 A	32 A	7,4 kW	Huset har bara enfas till laddboxen
Trefas 16 A	16 A	11 kW	Normalfallet för villa med trefas
Trefas 32 A	32 A	22 kW	Bilen tar emot 22 kW och boxen och huvudsäkringen klarar det

Vilka längder finns och vilken ska du ta?

Typ 2-kablar finns bland annat i 2,5 och 7,5 meter, och även 5 meter är vanligt. För hemmabruk räcker det ofta med 5 meter, medan en kortare kabel är lättare att hantera. Längre kabel passar bättre vid offentliga laddare där du inte alltid får bilen intill laddpunkten. Nackdelen med lång kabel är att den väger mer och blir styv i kyla, och att den som ligger slarvigt på marken både slits och är ett snubbelrisk.

Spiralkabel eller rak kabel?

En spiralkabel tar mindre plats och släpar inte i marken, men den drar tillbaka mot boxen när den sträcks. En rak kabel är enklare att lägga och rulla, men kräver en hållare på väggen. Vilken du väljer påverkar inte effekten, bara hanteringen. Kontrollera kodningen i ampere på en spiralkabel precis som på en rak kabel.

Typ 1 i bilen: då behövs en annan kabel

Vissa äldre bilar har typ 1 i ladduttaget, och då behövs en laddsladd med typ 2 mot laddpunkten och typ 1 mot bilen. Elsäkerhetsverket nämner just detta som ett sätt att koppla in en bil med typ 1 mot en typ 2-laddpunkt. Effekten blir enfas i dessa bilar, vilket gör att trefaskabel inte tillför något.

Vad du ska kontrollera innan du köper

• Kodning i ampere och antal faser, inte bara kW på förpackningen.
• CE-märkning och bruksanvisning. Saknas de är produkten inte avsedd för svensk marknad.
• Längd som räcker från boxen till bilens ladduttag i bilens vanliga parkeringsläge.
• Om boxen har fast kabel eller uttag. Har boxen fast kabel behöver du kanske ingen separat kabel hemma.

Hur du väljer steg för steg beskrivs i vilken laddkabel du ska välja, och en översikt över alla laddkablar finns i laddkablar för elbil. Vilken effekt som lönar sig för ditt hus tas upp i 11 eller 22 kW, och själva boxen behöver monteras av en behörig elinstallatör, se installera laddbox.

Så läser du en produktbeskrivning

Ta en rubrik som "Typ 2, 3-fas, 16 A, 5 m". Den säger att kontakten är typ 2, att kabeln har tre faser, att den är byggd för 16 A och är fem meter lång. Då ger den 11 kW (400 V gånger 16 A gånger kvadratroten ur 3 blir omkring 11 000 W). Står det "7,4 kW, 32 A, 1-fas" får du i stället 7,4 kW. Saknas ampere och fas i texten är det en varning: köp inte på en enda kW-siffra utan ampere och faser.

Skötsel och slitage

Kabeln utsätts för marken, vädret och fordon. Rulla ihop den löst, lägg den inte i en kall pöl, och kör inte över den. Byt kabeln om kontakten är sprucken eller stiften är brända eller missfärgade, eftersom det är tecken på dålig kontakt, som ger värme vid hög ström. Hänger kabeln på ladduttaget under belastning, avlasta den så att kontakten inte vrids.